l ä m n i n g a r o c h s p å r
LÄMNINGAR OCH SPÅR, av lisskulla moltke-hoff, Rättviks kulturhus 2016 - 2017
En stig är en ristning över ett gärde; genom en skog. En lämning. Ett hus är en historia, en process, en lämning.
Vem bor där nu? De öppna fönstren.
En ristning tar sig genom rummet, ett ljus, ett streck: spår och avtryck, spår som markerar det förflutna. Spår som ger riktning.
Vi talar om lager och tid. Mönster av tid. En väv.
Jag lämnar ljuset på, alltså har jag varit där. Ljusen är på, någon är där.
Den gamla kvarnen står där, ruinen står där, fönstren är kvar; någon har arbetat och byggt där.
I vilka hus? Genom vilka fönster ser vi dom, vad ser vi när vi tittar ut?
Grannskapets fönster: än tända, än släckta. Pågående liv.
En stig korsar en stig. En gata korsar en gata; en karta, ett mönster, en väv. Vävd stad. Människorna där och mönstren de lämnar efter sig.
Balkongerna och dörrarna och de öppna fönstren.
Historien, framtiden och nuet både speglar och utvecklar varandra, och med det transparenta lager av samtidigt pågående händelser. System och mönster som bringar ordning i kaos.
Lisskulla Moltke-Hoff arbetar med film i fysisk form. Nästan alla hennes verk utgår från egna filmer och video. Och hantverk.
Med ögonen på världen och egna erfarenheter vaskas fram abstraktioner ur verkligheten. Form och mönster får som funktion att skapa order ur kaos. Textila verk.
Det var i Rättvik lisskulla först lärde sig väva för att snabbt glömmas bort och ersättas av filmarbete. Det var inte förrän 40 år senare att hon plötsligt skapade en kinetisk skulptur, en väv gjord av ljus...... Vävd stad.
I Rättviks konsthall presenterar hon: Videogram. Videoskulptur. Dokumentationer av performances och installationer. Fotokonst och kollage. Spår av Berlin.